Det finns en del saker man kan leva på länge. Bäst i Väst, rasspecialen i Tånga Hed tex. Förra året var första gången jag var på en sån utställning. Magica blev då 3 i kk och sprang otroligt nog upp sig och slutade som 2:a bästa tik. Då tänkte jag inte så mycket på det men det var ju skitbra på ren svenska. I år åkte jag och Pernilla , bästa extra matten, upp tillsammans, hennes egen fina Kaycee behövde pälsa på sig lite och fick tyvärr stanna hemma men Pernilla hjälpte mer än gärna till med mina 2 bb:s = busbriarder. Att ha två med sig ensam är i min värld ännu inte så enkelt så ingen var gladare än jag att vi fick hjälpen av Pernilla. Dessutom älskar mina hundar henne och det gör ju inte saken sämre däremot blev det nog inte mycket bevänt med Pernillas sömn för dem här hundarna växlade hela natten mellan att ligga hos henne och mig. Det var rena E4:an mellan våra sängar hela natten. Klart det har varit svårt att välja vem man skulle sova hos. Det finns ett ord som är Pernilla och det HJÄRTEGO! Tack vännen för all hjälp vi fick.

   Klart jag ville att det skulle gå bra men med närmare 40 tikar så är det stor konkurrans och man kan aldrig veta vad domarna vill ha. Spira var fantastiskt duktig och placerade sig på 4:de plats i juniorklassen och fick CK. Jag var oerhört glad då jag inte hade några stora förhoppningar eftersom hon trots allt är så ung. Kennelmatte Malin fick springa med Spira andra omgången men då var det för mycket konkurrans så dem blev utplockade ganska fort.

    Min lilla vackra, Magica alltså, var på topp, hon var på bästa ringhumör och flöt fram i ringen. I öppentik klassen stod till slut bara vi och ett annat par kvar. Japp, känslig som man är så började jag böla där mitt i alltihop. Vi blev 2:a där till slut och trots att jag var glad, så var det en känsla som sa FAN så nära attans också. Efter att alla tikarna tävlat så blev mitt lilla gryn 3:a bästa tik. Tänk! att vi placerade oss för andra året i rad.  Funderade på det sen och tänkte att av alla dessa hundar, undrar hur många som varit här år efter år och kanske aldrig placerat sig? Min lilla pappa, däruppe i himlen har defenitivt ett finger med i spelet och jag ska erkänna att jag bad om hans hjälp innan vi steg innanför ringen, då såg jag hur han blinkade till mig men också lite av känslan att han sa - Såklart jag skickat den vackraste och finaste till dig mitt . Tack älskade pappa för att du finns, inte fysiskt,  men så nära själsligt.

Tresor De Brie Mizz La Motte lilla Spira. BIV 2012.

Underbart vackra berger La Mottés Magica Czarna. BIV 2012.

   Ibland blir saker fel som plötsligt blir väldigt rätt . Jag bestämde mig för ett tag sen inte ställa på Sofiero (hur tänkte jag där??????) men det visade sig bli precis så bra det kan bli. Goa Sara A ringde och sa att en annan Sara C behövde låna en hund till juniorhandlingen där. Såklart jag blev nyfiken, kastade mig in på SKK sidan för att kolla upp vad det här nu innebar (typiskt mig). Men det verkade ju hur kul som helst och vetgirig som jag är så kunde man kanske lära sig nåt av att studera denna duktig "proffshandler" och dessutom plötsligt ändå få komma till Sofiero med en hund. Vi möttes på Sofiero vid ringen Sara och jag, och presenterade oss för varandra och så lämnade jag över min älskade lilla pärla och gick därifrån. DET kändes mycket konstigt, visserligen har jag en bra intuition så jag var inte jätte orolig men det var ju ändå jätte speciellt att lämna sin hund sådär till nån man inte träffat. Jag gick bort till mina briard vänner vid en annan ring och pratade lite med dem. Efter en stund gick jag tillbaks och skulle hjälpa till och kamma till min pärla och jag såg på håll när Sara tränade lite bredvid tältet att där hade det klickat. Hon hade en enastående kontakt med  Magica och man kände att här fanns inga tveksamheter från min hunds sida, hon litade 150% på denna tjejen och jag litar på mina hundars känsla. Detta var kanon.

  När dem två sen var i ringen och Sara sprang med Magica, japp då var det dags igen att böla en skvätt. Dem var så fina tillsammans så det fanns inte. Jätte roligt att få se alla duktiga juniorer och jätte roligt att det var Sara som tog min hund för det hela slutade med att Sara vann och självklart kul att det var ihop med den vackraste briarden som finns. Detta var en ny upplevelse och också mycket inspirerande för mig så NU får vi träna på. Sara, hennes kille och hennes mamma väldigt trevliga och jag kände att vi möts igen och ja det hade jag rätt i för dem kommer till mina trakter i helgen så jag ska hälsa på dem då.

Finaste Sara Cansund och Magica 1:a i juniorhandling Sofiero 2012. Domare Christoffer Beckman.

Kram på er alla.