Sen jag fick min lilla Spira så har det varit ganska mycket kämpande på promenaderna. Hon är ju så lycklig det lilla trollet och blir ju så otroligt glad och vill fram, fram ,fram. Magica hade just börjat bli duktig i koppel när Spira kom in. Sen dess har det varit upp och ner. Ibland har det gått riktigt bra ibland har jag slitit mitt hår och nästan tappat förståndet    på kuppen. Men det som händer i sådana läge är ju att man till slut drar sig för att gå ut med dem. Och som nån sa kuta hit och dit med var och en är hopplöst tråkigt och tar tid. Ett trick jag inland kört är kasta bollar med Spira innan vi går ut så hon är trött och inte orkar dra lika mycket. Ett är säkert mina hundar behöver faktisk mer fys träningoch sen kom vi då till självaste matten.

  Förr en sådär 4 år sen tränade jag näst intill varenda dag. Det var allt från vattenskidor sommar tid till gympa, jogga och i stort sett allt man kan tänka sig. Ett år tränade jag lite extra för att kunna vara med på tjejmilen och Vittsjön runt. Nu har jag aldrig varit nån snabb springare utan jag är en joggare som kunnat hållapå desto längre. I olika perioder har det varit olika saker beroende på årstid mm. Vi bodde "granne" med slingan och jag brukade ta ett varv eller två när Lasse gick till skolan. Vinter tid när det var mörkt på morgonen vid halvåtta brukade jag stå på min step maskin och titta på Dr Phil och svettas    i 45 minuter. Sen vet jag inte vad som hände mer än att jag började jobba mer med mitt mediala arbete och kvällarna började gå åt att fara iväg på jobb. Dagtid hade jag annat jobb så då gick tiden åt till det. Plötsligt en dag vaknade jag upp och insåg att jag inte tränade alls    . Hur som helst har det bara gått utför både med muskler och kondition och jag brukar bli trött bara av att leka med hundarna en stund. NÄ NU FÅR DET VARA NOG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

   Nu har jag bestämt mig att det får bli ett löpband för att komma igång. Klart man kan springa på dan men som alla vet har man en hel del annat som måste skötas då. Att bo i beckmörka Verum där man har lampor max 500 meter upp till kyrkan räcker liksom inte till. Pannlampa då? Hm nja tänk er mig springande i mörkret med en pannlampa och så springa rakt in i en flock med vildsvin???? Ja det hade slutat med att jag sprungit ihjäl mig och det var liksom inte tanken eller målet med träningen, tvärtom att orka leva lite längre och med lite bättre ork och kvalité var snarare min tanke.

   Idag tänkte jag att jag skulle prova min fysik lite lätt. Sagt och gjort, tog bilen till Vittsjö utrustad  med mitt Limex hundbälte och så på med mina gympaskor. Lämpade av Spira hos husse, då hon inte har fattat galoppen än med att springa vid sidan.  Magica och jag tog oss ner på den 3 km långa slingan. Jag är så tacksam för 16 års intensiv träning. Man har utvecklat tekniker som funkar även om man inte längre har flås, man har utvecklat en kroppsmedvetenhet och man vet faktiskt ganska bra hur fort man kan gå fram och hur långa steg mm man kan ta. Vi sprang/joggade på i lagom tempo. Hon peppade mig genom att ligga precis steget före mest hela rundan och verkade njuta av att få röra på sig. Själv fick jag lite tillbaka längtan och så kom jag på mitt i rundan att precis här, precis vid den punkten såg jag hunden jag skulle ha i framtiden, en briard. Detta hände för ca 10-11 år sen. Ingen aning om jag sprang så jag började få `"syner" men det är dagens sanning, där mitt på slingan såg jag en briard, blev skiträdd ett tag innan jag insåg att det inte fanns på riktigt (för jag har alltid varit rädd för att möta lösa hundar) och att det min egen framtid jag såg. Jag pressade mig lite lagom för att kolla mitt flås och få en tid att rätta mig efter framåt men det var inte så jobbigt som jag hade räknat med och tiden slutade på 12 minuter. Inte en värsting tid såklart men inte heller helt kasst med tanke på hur lite jag gjort på så länge. Det är vi nöjda med och framför allt det kändes så skönt i kroppen om än lite svettigt i pannan. Och vårt bälte är ju helt suveränt när man joggar, ska dock inte göra misstaget och ta haltiselen för det hade fnurrat in sig i pälsen så det gick knappt att få ut.

Nu måste jag dock lära mig stretching på hund så ett besök hos Sofie kan behövas. Men nu känns det som om solen skiner hos mig en stund   Puss o Kräm på er.

Precis Baklängeskedja var det ju. Underbar fm med hundträning blev det. Mia kom hit idag med sina schäfrar, Vilja 7 mån, Saga 7 mån och deras mamma Zkryta. För ett tag sen ringde hon och ville ta del av klickerträning. Hon har sett Magica före och efter att vi börjat med klicker. Klicker har egentligen inte varit Mias grej, tyckte hon tidigare, men det fanns nåt intressant där ändå. Hon vet vad jag kämpat med Magica och tror väl liksom jag att klickerträningen hjälp till en hel del för att hitta hennes motivation, sen har ju nog agilityn skjutsat på glädjen också men det är klart det kan tyckas konstigt att den vanliga träningen fick en sån effekt. Men man tackar och ser glad ut.

   Förra gången vi tränade bestod ju mest av att klicka in dem och börja träna handtarget och så. Speciellt hennes Zkryta som är van vid ett annat sätt att träna, tittade då på sin matte och undrade verkligen vad hon ville. Hon såg verkligen ut som hon hade rynkor mellan ögonen och munnen gapade öppet och man såg - VAD menar du??????

Denna gången var det inte alls samma problem, Zkryta fixade galant att dutta i Mias hand och det var endast när Mia satte upp handen som ett STOP tecken som hon förstenad stannade i sin position, ja man kommer liksom på sig att man kan inte ha samma tecken för STOP/Stanna och duttan på handen. Saga och Vilja var också jätte duktiga tyckte jag med tanke på vad dem kunde förra gången. Här duttades det, trampade på target och pallen som var nästa steg verkade inte så svårt heller. Det som var mest fantastiskt att se var att Vilja verkligen TÄNKTE, här nånstans ska jag göra nåt, även om hon inte var hundra på vad det var. Sicken underbar känsla man fick. Hur kan man känna att en hund tänker. Ja det vet i gudarna men det gör man och som sagt en woowfeeling får man eller kanske ska jag säga jag får. Många kommentarer har denna instruktör från Brukshundsklubben fått pga sitt nya intresse där klicker ingår i träningen. Men jag är glad för det är kul att träna med någon mer som gillar detta. och vi är båda ganska glada att få vara inne och träna så vad passar bättre än min stora sal med dem fina gröna mattorna.

   Mina små busar fick också vars ett pass idag. Och HUA va duktiga dem var. Förra helgen var jag på en Baklängeskedjningskurs i Eslöv så jag ville prova och köra lite mer av det. Vi har väl inte supermycket på vår reportoar men det vi har, det har vi. Magica först ut och jisses vad duktig hon var. Nånstans i mitten "brukar" det knöka när man kedjar och mycket riktigt så blev det, men det varade inte länge för tjoff så satt hela kedjan iallafall. Så himla stolt, hon hade både attityd och glädje med och en uthållighet jag aldrig sett innan. Ni vet plötsligt händer det. Efter det så ringtränade vi matten. Så Mia fick vara kontrollant och mina kriterier var Axlar upp, blicken fram och ett leende på läpparna. Jag det kanske verkar lätt men prova själv. Det är minsann inte så lätt för plötsligt så är blicken på hunden och mungiporna har åkt ner, kanske har det med simultanförmågan att göra och att göra 3 saker på en gång kräver kroppskontroll trots att mina kroppsdelar inte sitter så långt ifrån varann.

   Spira har ännu mindre på sin fullfjädrade lista men det hindrar en inte från att kedja. Stå/baklängesmarch/sitt/handtarget/ ligg det blir en alldeles lagom kedja för henne. Hon är inte alls lika uthållig och blir snabbt trött, just därför behöver vi detta. Men med lite vila emellan så satt det faktisk ganska bra. Det som gjorde mig mest imponerad med henne idag var hur bra hon växlade mellan hög energi/fullfart och vila/koppla av. Hon la sig, rullar över på rygg drar en suck och verkar kolugn efter lagom vila säger jag träna och hon far upp med ett jätteskutt och är beredd att klämma i igen. Vi har tränat massa stadga nu ett tag och just idag tyckte jag att det syntes mer än det gjort tidigare. Ett riktigt bra pass där denna matten är superstolt över både hundar och mattar. Nu vilar vi oss i form tills på söndag.

   Tack Mia för den goa köttbullemackan och gott sällskap idag. Vi ses nästa vecka.

Kram